Nu är hon äntligen här. Lilla Ellie :) Helt sjukt underbart är det att få ett litet barn. Nästan overkligt! Att hon, en liten perfekt människa legat i min mage alla dessa månader. Det går inte att förstå. Man kan bara inte sluta titta på henne. Det känns som man blivit tok förälskad, å det är klart, det har man ju :)Det blev verkligen "Days of pain" innan lill skruttan kom ut!Fredag morgon kl 05 vaknade jag med värkar. Äntligen tänkte jag, nu ska det födas barn! Regelbundna var dom. 6 minuter mellan. Men dom blev varken starkare eller annorlunda på något vis under hela dagen! På Fredag natt började det på bli drygt att ha den där jäkla irriterande smärtan så då åkte vi in. Jag var öppen 1 cm och fick med mig en sovdos hem. Somnade och sov många timmar. När jag vaknade så vaknade jag utav den där smärtan som kommit tillbaka. Gick runt och bara väntade på att något skulle hända. Men jag visste även att latensfasen kunde vara väldigt länge, typ flera dagar! Ställde in mig på att få behöva ringa MVC på Måndagen för att boka tid för igångsättning eftersom jag hade gått över tiden. På Lördag natt gick jag upp för att gå på toa, när jag reste mig tänkte jag Jipppii nu gick vattnet! Nej, det var inget vatten, utan blod! Oj tänkte jag, nu är det något som är fel! Blev Blåljus och full fart till Gävle förlossning i ambulans. Men det visade sig inte vara något allvarligt, bebisen i magen mådde bra! Vi blev kvar, vattnet gick och på kvällen kl 20 kom första riktiga värken, gud i helvete tänkte jag, här har man gått och nästan gråtit för skit värkar. "Ge mig ryggbedövning för fan!" Jag skulle absolut inte ha lustgas (som jag hade tänkt från början) Åh gud vilken underbar uppfinning! kl 00:18 var lilla tjejen ute. 3474 g 50 cm lång.