Jaaha, då var julhelgen över.. Har försökt att njuta så gott jag kunnat. Men än är det inte fördigt firat hos oss, julen i Järvsö med mina underbara systrar + familj är kvar! Längtar!

Livet som mamma är mer krävande än jag någonsin hade anat, det är ju först och främst HELT underbart, vi har för det mesta, faktiskt rätt ofta en jätte glad och pratig tjej. Men med sömnbrist, skrikiga nätter / kvällar , ständig oro etc kan jag säga att guud hur man blir i psyket och kroppsmässigt! Jag är trött trött trött, vill SOVA hela tiden, men kan man göra de? Även om man får en hel dag ensam? - NEJ.. Är det något fel på mig? Varför känner man såhär? Man ska ju vara glad och lycklig?

Jag vet nu, att de flesta mammor går med ett pokerface ungefär. De mammor som inte tycket det är jobbigt dom borde det vara fel på ;p Skämt och sido! Det ÄR jobbigt! Men INGEN pratar om det.. " - Det är bara bra med oss :D :D Allt går fantastiskt bra!! " Egentligt -" JAG ÄR TRÖTT, JAG VILL SOVA JAG VILL KOMMA BORT ETT PAR TIMMAR/DAGAR..." Är det inte så? :p Usch, undra vad ni tänker om mig nu. Hoppas inget illa, för det är inte det jag menar, mitt barn ÄR faktiskt (trots detta) det absolut BÄSTA som hänt mig , Jag älskar henne över allt annat! :)

Nu ska jag krypa ner och slappna utav! :)